Familjen Rosenqvist

Så var det dags igen. Dags att lämna en allt mer ohållbar situation och bege sig mot en något säkrare vardag.

Den långa dagen började på bästa sätt, med en kopp kaffe och utsikt över en strålande Västra Nedsjön i Hindås, hemma hos Martins föräldrar. Efter en kort tur till Landvetter klev vi in på en kusligt tom flygplats. Ensamma i incheckning, ensamma i säkerhetskontrollen, ensamma bland alla caféer, affärer och växlingskontor. Ensamma i loungen var vi också – och där drack vi mer kaffe (bara charterresenärer dricker öl klockan sju på morgonen).

Ett kort skutt till ett något mer befolkat Köpenhamn – vi landade innan gränsen stängdes och flög därifrån över en stängd bro, med en mycket märklig känsla i kroppen. 12 timmar ombord på Singapore Airlines var dock en oerhört trevlig upplevelse – både för barn och vuxna. Ombord var det nog 30% tomma säten, så vi kunde sträcka ut oss och sova ordentligt. Dessutom hade våra vänner Mia och Tim fått eld i baken och kört i knappt laglig fart över bron – så de var med på planet och tillsammans kunde vi slå ihjäl ett par timmar genom att tjöta och beställa in Singapore Sling!

På Singapores flygplats var det lugnt och vi hade två timmar på oss att ta oss igenom ett antal temperaturkontroller och bege oss till dagens sista flygning – hem till Shanghai. Även det flyget var väldigt bekvämt och vi landade på utsatt tid. Väl på plats på flygplatsen började en lång stund av väntan och köer. Från planet släpptes vi i grupper, efter att tempen tagits och väl ute fick vi vänta i någon slags sluss innan vi fick gå vidare mot temperaturtagning, utfrågning och påskrifter – men det var där vi fick våra efterlängtade gröna klistermärken på passen! Sen kö till passkontrollen – men först tog vi tempen. Därefter bagaget –och ut mot friheten! Närmare fyra timmar tog det från det att vi landade till det att vi hämtat ut våra väskor och mött vår chaufför Mr Yang, som med stort leende under munskyddet hämtade oss i nytvättad bil – inga virus på lacken här inte!

När vi kom fram till vårt compound Leewah Villas släpptes vi in efter temperaturkontroll. Vi fick lov att vila upp oss och inte förrän i morse behövde vi underteckna papper om att vi sätter oss i karantän och förbinder oss till att inte vistas utanför trädgården på två veckor – och att vi är beredda att ta rättsliga konsekvenser om vi bryter mot det. Och ja, vi fick också lova att ta tempen på varandra två gånger om dagen och rapportera in det till de som sköter området.

Men vi är hemma. Det är varmt och vi kan göra läxor och dricka kaffe på altanen. Vi har våra kläder, våra saker, vårt hem. Vi har varandra och nu sitter vi här och hoppas på att vi snart har en normal värld att leva i igen.