Jag, tidspessimisten, är tidig och Le Lao shi, tidsoptimisten, är sen. Med en kaffe i handen strosar jag runt i SOHO, givetvis måste Shanghai ha ett eget SOHO som alla andra storstäder. På min promenad får jag syn på en bar med ett tydligt syfte,
som om de fångat in västerlänningarna och tror sig ge oss vad vi vill ha. Vidare ser jag en välklädd man på "promenad", viktigt att man rör sig under lunchrasten...


0