Familjen Rosenqvist

En skolvecka har passerat och vi stöter på motstånd. Allt annat hade nog varit märkligt... Fem år gammal börjar Linnéa skolan, ett år tidigare än hemma, en skola i ett land långt borta. En skola på ett språk hon inte behärskar med regler hon inte alls köper.

Hon förstår inte vitsen med att gå dit, hon vill åka hem. "Nu har jag gjort det, nu räcker det". Hon gråter när jag lämnar henne, jag biter ihop, ler och säger att dagen går snabbt. Hon svarar med att "en liten bit av mitt hjärta går sönder varje dag" och i den stunden är det svårt att fortsätta le. Solglasögonen åker på och jag lämnar en gråtande dotter bakom mig. Blir eskorterad till tårarnas kontor, där blir jag omfamnad av vänlig britt samt dricker iskallt vatten med snorig snok, fortfarande i solglasögon. Jag är inte den första föräldern att sitta i detta rum och definitivt inte den sista. Jag förmodar att jag går dit igen redan imorgon.

Hursomhelst grät Linnéa "bara" i 30 minuter, sedan fick hon sitta i Ms Connellys knä för att knapra på salta kex. Hon satt med klasskompisarna, målade teckningar och fnittrade. När jag hämtade henne fick jag tummen upp och hon var glad.